Sverige i valsamverkan, Personvalspartiet, Motto Oväld, Artikel av riksdagskandidaten Torbjörn Holkner

Det här är en överblick – inte en fullständig analys. Syftet är att visa mönstret över tre epoker och skapa en grund för vidare diskussion. Jag välkomnar synpunkter, invändningar och kompletteringar.

Från 1990-talets sjöfartskris till dagens gröna bubblor går en obruten linje. Staten tar risken, finansen tar vinsten och industrin förlorar i verkligheten. När klimatet blir valuta och krig blir affär är det återigen folket som betalar priset.

Tre epoker, samma mönster

I oktober 2025 undertecknade Sverige en avsiktsförklaring om att leverera upp till 100–150 JAS Gripen E till Ukraina. Affären presenterades som en symbol för svensk teknologi och solidaritet, men bakom rubrikerna ligger ett välbekant mönster: statens balansräkning som säkerhet för privata kontrakt och globala intressen.

Försvarsminister Pål Jonson, tidigare moderat försvarspolitiker under Carl Bildt, representerar nu den nya generationens offentliga riskförvaltare i internationell tjänst. Affären ska delvis tryggas genom exportgarantier, EU-ramar och pensionskapital – konstruktioner där skattebasen bär risken.

Detta är inte en isolerad händelse. Samma struktur har återkommit genom hela den moderna svenska ekonomins historia.

1991 – Sjöfartskrisen: när verklig industri offrades för banksystemet. Under 1991 års finanskris drog svenska banker – bland dem PK-banken – in krediter för rederier som annars var livskraftiga. Bolag som Frontline tvingades sälja moderna OBO-fartyg till underpris när staten räddade bankerna men lät industrin gå under. Parollen var “ansvar för finanserna”, men resultatet blev avindustrialisering och utförsäljning av svensk sjöfart.

2008 – Finanskrisen: när skulden flyttades till folket. Två decennier senare upprepades samma logik. Globala banker blåste upp fastighets- och kreditbubblor och räddades därefter av stater och centralbanker. Den verkliga ekonomin stannade medan balansräkningarna blåstes upp. Kredit hade återigen givits på moralisk berättelse snarare än verklig produktion.

2020–2025 – Den gröna bubblan: framtiden pantsätts. Idag heter projekten Northvolt och Stegra. De marknadsförs som lösningen på klimatet men finansieras via subventioner, EU-fonder och pensionskapital. En av huvudägarna i Stegra är Al Gores fond Just Climate – samma Al Gore som med filmen An Inconvenient Truth satte i gång den globala klimatvågen. Nu är hans fond delägare i svensk industri, och staten bär risken via kreditgarantier.

Den röd-grön-blå soppan

Som Christian Sandström, Christian Steinbeck och Jan Blomgren påpekat har Sveriges politiska färger smält samman. Höger, vänster och mitten delar i praktiken samma ekonomiska modell: offentlig risk, privat vinst, moralisk berättelse.

Carl Bildt är en symbol för denna utveckling. Sedan 1980-talet har han verkat i globala nätverk som World Economic Forum och Bilderberg-gruppen, där klimat, säkerhet och finans samlas under en gemensam agenda: att göra politiken global och finansen moralisk.

När Pål Jonson idag säljer Gripen med statlig garanti följer han Bildts arv. Den blå högern har smält samman med den gröna vänstern – båda legitimerar offentligt risktagande i namn av säkerhet, klimat och framtid.

Samma sak sker i den gröna ekonomin: ESG-fonder fylls av subventioner, hållbarhetsindex styr pensionsplaceringar, grön kredit ersätter marknadsbedömning. Resultatet är en finansialisering av moral, där berättelsen om det goda ersätter bokslutets verklighet.

Kredit måste följa kompetens – inte ideologi

När kreditflödet styrs av ideologi förlorar industrin sin kompass.
Det som en gång kallades den svenska modellen – Securum, statliga garantier och offentligt ägda riskportföljer – har blivit den globala modellen: staten som garant, marknaden som mottagare, och medborgaren som betalare.

I 1991 års sjöfartskris - räddades bankerna.
I 2008 års finanskris - räddades spekulanterna.
I 2025 års gröna kris - räddas berättelsen.
Men ingen räddar produktionen, kunskapen eller arbetet.

Vi lever nu i ett system där banker inte längre lånar ut för värdeskapande, företag inte längre konkurrerar i produktivitet och staten inte längre skiljer mellan risk och ansvar.

När Al Gore, Carl Bildt och Klaus Schwab möts i Davos för att tala om hållbarhet, handlar det inte om klimat – utan om kredit. Det handlar om vem som får skapa pengar ur framtiden, och vem som får betala när framtiden inte infrias.

OVÄLD – Hägn, Habil och Hövisk

OVÄLD:s värdegrund påminner om att verklig styrka kräver verkligt ansvar. Kredit är förtroende i sifferform – och förtroende kan inte subventioneras. Ett samhälle som låter ideologi ersätta kompetens i kreditgivningen tappar till slut både sin ekonomi och sin moral.Det är därför varje kris, oavsett färg, blir dyrare än den förra.

Samma mönster, nya färger

När staten tar kredit, tar folket risken.
När bankerna räddas, förlorar företagen.
När klimatet blir valuta, tappar vi måttet.

Den röd-grön-blå eliten har smält samman i en moralisk finansstat där berättelsen är viktigare än bokslutet. Och medan projekten målas gröna, rinner verkligheten långsamt ut i rött – folkets eget kapital och framtid.

Slutligen: Vill du rösta in Torbjörn Holkner i riksdagen den 13 september 2026 så sker det genom Sverige i valsamverkans vallokal på nätet som du nu är i och där hittar du Torbjörn Holkner i Personvalspartiet. Du röstar i detta parti två gånger. Först går du med i Personvalspartiet genom länken eller knappen Provrösta överst på partiets plats. Då är partiet valt. Sedan går du ner i marginalen och röstar på din kandidat Torbjörn Holkner bland alla andra kandidater. Då är också Torbjörn vald. Torbjörns namn kommer upp på Sverige i valsamverkans valsedel då Torbjörn fått över 18 500 röster som krävs för ett mandat i riksdagen. Ge honom din provröst nu i förvalet som bygger valsedeln.