Sverige i Valsamverkan

Riksdagsvalet 2026 | Demokrati på riktigt

Manifestationen vid Karolinska 1 juli 2026: tillståndet fanns – men ingen tillämpade det

Tillståndet avsåg cirka tio personer på en skisserad yta. På plats stod ett 50-tal vid huvudentrén. Polisen kom sent, flyttade gruppen några meter – inte till den godkända ytan – och lämnade. Ansvaret gick över på sjukhusets vakter.

Officiella händelseloggar visar hur tillstånd, patrull och sjukhusledning arbetade i isolerade rör. Resultatet blev att det operativa ansvaret för akutsjukhusets entré i praktiken lämnades till vårdgivarens egna ordningsvakter.

Manifestationen presenterades som en begränsad, harmlös samling. Den utvecklades till en situation där tillgängligheten begränsades och där besökare och vårdpersonal mötte en politisk sammankomst i entrézonen.

En haverirapport, baserad på Polismyndighetens händelserapporter 5301-20260701-0755 och 0818, visar hur reaktivt och fragmenterat systemet fungerade i praktiken.

Vad loggarna visar

Total avsaknad av förhandsinformation. Trots att ämnet var kontroversiellt och att sammankomsten var tillståndsgiven fanns varken förvarning till sjukhusledningen eller polisiär bevakning på plats när manifestationen inleddes klockan 15.00.

Slumpmässig upptäckt. Polisen anlände först klockan 15.12, efter att en passerande patrull av en slump upptäckt gruppen och begärt ett eget händelseärende.

Minimal åtgärd utan tillståndskännedom. När polisen klockan 15.59 noterade att det var svårt att nå huvudentrén flyttades gruppen enbart ett fåtal meter från entrén – inte till den anvisade tillståndsplatsen på trottoaren, cirka 8–9 meter från fasaden. Patrullen agerade som om den saknade kännedom om tillståndets exakta villkor. Att även entrézonen kan klassas som offentlig plats ger inte patrullen rätt att godta en flytt dit. Tillståndet gäller den skissade ytan, inte offentlig plats i största allmänhet.

Överflyttat ansvar. När polisen lämnade platsen klockan 16.24 kvarstod manifestationen och den psykosociala ordningsstörningen i det omedelbara entréområdet. Ansvaret för tillgänglighet, trygghet och besökares reaktioner lämnades helt till sjukhusets egna ordningsvakter.

Så kunde det undvikits. Hade tillståndets yta varit känd och styrande för dem som bevakade genomförandet hade merparten av problemen vid huvudentrén inte uppstått. Remiss och förvarning behövs för att den kunskapen ska finnas på plats klockan 15.00, inte för att ta bort rätten att samlas.

Ingen speciallag – och en blankett som inte räcker

Det finns ingen samlad speciallagstiftning som exklusivt reglerar hur sjukhus ska hantera politiska manifestationer på eller invid sin mark, eller av sin personal. Utomhusytor kring ett sjukhus räknas ofta som offentlig plats. Polisen beviljar tillstånd, och sjukhuset har inte generell rätt att förbjuda en utomhusmanifestation. Däremot har verksamhetens funktion företräde. Om framkomlighet för akutsjukvård, patientsäkerhet eller arbetsmiljö riskeras har sjukhusledningen i samråd med polisen rätt att kräva flytt. Klockan 15.59 var den tröskeln passerad. Lagrummet användes inte.

Sedan regelverket skrevs har två saker ändrats. För det första har det tillkommit nya, starkt laddade ämnen – däribland konflikten mellan Palestina och Israel – som innebär en annan konfliktrisk än den ordningslagen kalibrerades för. För det andra har de som söker tillstånd blivit mer skickliga på att formulera ansökan så att röda flaggor inte fälls: yrkeslojalitet, få personer, närmaste offentliga plats några meter från dörren. Polisen kan inte ensamt bedöma omfattning och karaktär utifrån vad som står på blanketten. Den som ansvarar för platsen, akutsjukhuset, kan veta mer om vad som planeras och hur snabbt en “liten” samling i den frågan växer.

Grundlagsskyddad rätt – med utrymme för styrning

Demonstrationsrätten ligger fast. Lagstiftningen ger redan i dag utrymme att styra var och hur en manifestation får genomföras för att skydda samhällsviktiga funktioner. Problemet är inte rätten. Problemet är att tillståndet prövas i ett stuprör.

Ansökan bars upp av en tes om yrkeslojalitet hos sjukhuspersonalen – solidaritet med en fängslad kollega. Prognosen angavs som ett fåtal personer. Arrangörerna föreslog själva platsen: trottoaren, cirka 8–9 meter från fasaden, den närmast belägna yta som i ansökan behandlades som offentlig plats. Polisen godkände den platsen. Karolinska har efteråt klargjort att sjukhuset inte är markägare för trottoaren eller området utanför huvudentrén, att ytan klassas som offentlig plats och att polisen därför inte skickade remiss. Förfarandet kan rymmas i regelverket. Det är inte genomtänkt.

Ett tillstånd ännu närmare entrén hade också kunnat rymmas i 2 kap. 10 § ordningslagen, om ingen konkret risk för ordning, säkerhet eller trafik kunde visas i förväg. Oklokt, inte nödvändigtvis olagligt. Gränsen är nödvändighet, inte lämplighet. Utan underlag från den som kan räkna patientflödet fattas den bedömningen i blindo. När gruppen sedan stod i entrézonen – inte på den anvisade trottoaren – var det en annan plats än den tillståndet täckte. Patrullen fick inte godta flytten för att ytan också var offentlig plats.

Arrangör och gråzon

Sami Suliman är en av de mest framträdande organisatörerna bakom de återkommande lördagsmarscherna för Palestina i Stockholm. Han leder Palestinska arbetsgruppen i Stockholm, som i stort sett varje lördag sedan hösten 2023 har hållit demonstrationer och marscher. Han var en av arrangörerna även vid Karolinska. Han är åtalad för hets mot folkgrupp; målet är satt till tingsrätten i november 2026. Åtalet upphäver inte demonstrationsfriheten. Det är däremot en omständighet som hade underlättat tillstånds- och riskbedömningen. Han var troligen den som sökte tillståndet hos polisen.

Flera anställda vid Meliva deltog. Meliva är en upphandlad vårdgivare i Region Stockholm. Att regionens eller entreprenörens yrkeskläder och stetoskop bars i politisk aktivitet är inte en polisiär fråga. Det är en intern ledningsfråga. Vanlig personal som bara hört att en tillståndsgiven samling skulle äga rum hade inget formellt ansvar att larma. Chefer som såg arbetskläder planeras mot huvudentrén hade däremot ett arbetsledaransvar – inte ett åsiktsansvar.

Sjukhusledningens ansvar

Det är inte bara Polismyndigheten som brustit. Region Stockholm och Karolinskas sjukhusledning har kommit för lindrigt undan genom att gömma sig bakom polisens ordningsansvar.

Offentliganställda omfattas av yttrande- och demonstrationsfrihet och av repressalieförbud. Arbetsgivaren får inte straffa den som demonstrerar på fritiden i civila kläder. Däremot får demonstration inte ske på arbetstid, och arbetskläder får inte bäras vid privata politiska manifestationer. JO och Arbetsdomstolen prövar det mot objektivitetsprincipen i RF 1 kap. 9 §, mot kravet på politisk neutralitet i publika lokaler och mot proportionalitet.

Att anställda kunde delta iförda regionens officiella yrkeskläder är därför en arbetsrättslig fråga. Genom att inte upprätthålla tydliga, centrala konsekvenser för brott mot kläddirektiv och arbetstidsregler skapas ett fribrev. När ledningen duckar sitt principalansvar lämnas verksamhetschefer och upphandlade enheter oskyddade inför bemannings- och trygghetskriser på golvet. Åtgärdernas syfte måste vara preventivt: Att personalen avstår från att göra det som redan är förbjudet.

Kalkylen: hög effekt, inga konsekvenser

Incidenten visar en asymmetri. Aktivistgrupper och enskilda deltagare rör sig i en gråzon där de kan pressa gränserna – ta otillåtna ytor eller använda vårdens varumärke – eftersom varken staten eller sjukhusledningen utdelar snabba och kännbara följder. Arrangören kan räkna hem politisk vinst utan mätbar personalrättslig eller straffrättslig risktagning. Vårdgivaren står kvar med räkningen och med drabbade patienter.

Täpp till svagheterna

Att Polismyndigheten beviljar tillstånd vid skyddsvärd infrastruktur utan tvingande samråd med akutsjukhusets ledning – samtidigt som sjukhusledningen förhåller sig passiv till regelöverträdelser i egna led – är en förvaltningskulturell kollaps.

Den 1 juli 2026, samma dag som manifestationen, trädde nya regler i kraft: tydligare rätt för polisen att anvisa annan tid eller plats i stället för att vägra tillstånd helt, och möjlighet att förbjuda en sammankomst på en viss plats utan att förbjuda den som sådan. Det ger polisen mer verktyg. Det gör stuprörsbeslutet farligare, inte ofarligare. Större befogenhet utan bättre underlag innebär att fel beslut kan fattas med större verkan. Tillstånd vid en akutingång måste därför ges med bästa möjliga förhandsinformation och med kunskap från den som ansvarar för platsen.

Det behövs ett samordnat regelverk där tillstånd vid akutsjukhus alltid innebär obligatorisk remiss, skarpa avspärrnings avstånd och centrala, odiskutabla arbetsrättsliga riktlinjer för regionanställda och upphandlad personal. Remissen är inte ett veto. Den är underlaget som 2 kap. 10 § förutsätter men inte kräver: vad som faktiskt planeras, hur känslig frågan är på just den arbetsplatsen, och om prognosen på blanketten håller.

Läs den detaljerade haverirapporten med tidslinje, rättslig ram, tillståndsanalys och polisloggar: Haverirapport – Karolinska 1 juli 2026 (5301-20260701-0755 / 0818).

Artikeln sammanfattar den underliggande haverirapporten. Källor: Polismyndighetens händelserapporter 5301-20260701-0755 och 0818 samt tillståndsakt med bifogad skiss.

Rapporten är framtagen som ett samarbete mellan Sverige i Valsamverkan och Tankesmedjan Medborgarperspektiv.se

Skribent och rapportansvarig: Lars Bernhoff

Läs mer

Den samlade bedömningen, tidslinjen och den rättsliga ramen:

Haverirapport – Karolinska 1 juli 2026

Bilagor till haverirapporten

1. Utdrag ur tillstånd A406.827/2026

2. Skiss till tillståndet

3. Utdrag ur Coors händelserapport

4. Utdrag ur Karolinskas incidentrapport

Källor i artikeln: Polismyndigheten 5301-20260701-0755 och 0818, tillstånd A406.827/2026 med skiss.

Det finns även video som diskuterar haveriutredningen och de slutsatser som den ger upphov till när alla berörda parter inte samordnar sitt agerande. Staten och Regioner kan prestera bättre tillsammans vilket vi föreslår

Tack för att du sökt dig hit i syfte att Provrösta

Den 31 juli har passerats. Det var tidpunkten för att ha nått 300 000 provröster och få en valsedel som passerar 4%-spärren och som kan gå till tryck och delas ut i nästan 6 000 vallokaler. Då bara 586 provröstade till sista juli saknar valsedeln namn på riksdagskandidater.

Är detta ett misslyckande? Nej det är ett resultat. Ett resultat av en optionsundersökning. Inget av de uppstickarpartier som finns på SiV:s valplattform kan ensam indikeras nå över 4%-spärren i detta val. Det är som tidigare utfall. För ett mandat krävs ca 18 500 röster. Indikationen är tydlig!

SiV:s vallokal informerar dig om resultatet i detta val och kommer att ligga uppe tills en ny opinionsperiod och bygge av en valsedel för valet 2030 börjar efter nyår nästa år. Nuvarande lades upp efter nyår 2025 och funnits uppe under mer 1,5 år.

Inget hindrar att du går in och genomför en provröstning här på ditt uppstickarparti och på valdagen den 13 september tar en blank valsedel och skriver på den ”Sverige i valsamverkan”. Det blir en blankröstregistrering för det finns inga riksdagskandidater.

Vill du få din röst som du avlämnar den 13 september räknad så ska du rösta på någon av de etablerade åtta partierna. Bara då vet du säkert att din röst blir räknad.

En röst på Gustav Kasselstrand (AfS), Daniel Sonesson (MED), Gustaf Rydelius (MoD), Elsa Widding (Ambition Sverige), Markus Allard (Örebropartiet) eller övriga ledare för små partier blir i praktiken en röst på Magdalena Andersson som statsminister efter valet den 13 september. Sannolikheten att någon av de ovan uppräknade passerar 4%-spärren och din röst blir räknad är extremt låg – som vid tidigare val.

Betänk att om din röst blir oräknad så ställs den inte mot någon annan röst av de etablerade åtta partiernas röstinnehav. För en räknad röst blir inte bara räknad utan kvittar bort en etablerad röst. Rösta du höger så kvittas en vänsterröst bort. Därför blir din oräknade röst i praktiken en röst för Magdalena Andersson som statsminister. Och naturligtvis vice versa för Ulf Kristersson.

Svårt? Ja, det är gillrat så. Du ska helst inte förstå hur! Det är här Sverige i valsamverkan har sin nyttiga uppgift! Att se till att din röst blir räknad. Samtidigt som du kan rösta på nya partier för att få en bättre riksdag.

Varför medias stöd uteblivit helt: https://www.valsamverkan.se/index.php?option=com_content&view=article&id=148:hur-stulen-demokrati-aterfoers-till-folket&catid=10&Itemid=127

Gå tillbaka till Förstasidan.

Vad är SiV

Partiet Sverige i Valsamverkan, (SiV) - för ökad kompetens i riksdagen.

Samlar nya och små partier för en viktig demokratisk förnyelse.

Valsamverkan mellan små partier – nu kan vi ta oss över 4 %-spärren

Inget litet parti klarar 4 %-spärren ensamt. Tillsammans kan vi göra det! Extra viktigt när övriga partier endast är totalt 2,0% (enl SCB i maj) om de försöker komma till riksdagen utan valsamverkan.

Tydliga villkor och förutsättningar för vårt förslag :

Deltagande partier behöver inte göra avkall på sina redan beslutade partiprogram.
Provröster på Valsamverkan.se avgör om antalet kan nå 4% annars avslutas SiV.
Det är viktigare att bekämpa de gamla partierna än de nya små partierna.
Provröstning sker idag för att deras potentiella väljare ska visa sina partiledningar att det är viktigt att bli en aktiv del i riksdagen. När de viktigaste partiledningarna har tagit ett positivt beslut kommer även media skriva om en möjlig förnyelse av riksdagen. Därmed kommer inte väljarna riskera en bortslängd röst.

Sverige i Valsamverkan har startats av personer som anser att våra gamla partierna behöver konkurrens för att få den förnyelse som behövs i en demokrati som har stelnat och som åter måste börja fungera med nya partier som hämtar kraft och kunskap från sina medlemmar:

De gamla partierna överges av sina medlemmar, partieliterna kan välja lojala knapptryckare som riksdagsledamöter.
Nya partier bygger på medlemsmedverkan, din röst blir lyssnad till.
De gamla partierna har prioriterat personer från sina ungdomsförbund som kan politiskt hantverk men oftast saknar både kunskap och utbildning om de frågor som de beslutar om.
SIV presenterar dagligen de kandidater på en aktuell valsedel som enligt provröstningen får flest röster i den ordning som utfallet visar. Efter alla personer står resp partibeteckning.

Detta vinner de små partierna på att delta

• Er röst blir inte bortkastad – väljarna ser att ni menar allvar.

• Ni behåller era egna kandidater och er unika profil.

• Ni får kraften från en gemensam, stark kampanj.

• Betydligt större medial uppmärksamhet än ni får ensamma.

• Ökat medlemsantal och bättre finansiering.

Förtydligande om när Valsamverkan med SiV avslutas.

Det genomförs enbart med fysiska valsedlar den 13 september om det samlade stödet bedöms tillräckligt för att realistiskt passera 4% spärren. Bedöms stödet för lågt avslutas projektet i god tid – beslut fattas senast i slutet av juli.

Det gör samarbetet helt riskfritt för er. De redan upptryckta valsedlarna kan då användas som planerat.

Provröstning genomförs för att kunna bedöma realismen i valsamverkans framgång

Provröstning sker med BankID på SiV:s valplattform. Den avgör ordningsföljden på den gemensamma valsedeln och ger alla besökare löpande siffror på bekräftat stöd.

Valsamverkan genomförs endast om det i början på september bedöms att antalet röster den 13 september kommer att uppgå till ca 300.000 dvs att passera 4% spärren .

De etablerade partierna har blivit toppstyrda och distanserat sig från väljarna. Nya partier med starkt medlemsdriv behövs för att åter ge politiken förankring och motståndskraft.

Vill ni ta ett förutsättningslöst möte där vi visar aktuellt läge i provröstningen, mandatprognoser och hur er profil skulle passa in? Kontakta info@valsamverkan.se

Önskvärd mittenpolitik är stoppad – men kan bli verklighet

Svenska väljare söker alltmer en klok och pragmatisk politik som varken drar för långt åt vänster eller höger. Ändå materialiseras den aldrig i riksdagen – men den kan bli verklighet på ett nytt sätt.

De etablerade partierna har under decennier byggt upp arbetsformer som snarare avskräcker än lockar de bästa krafterna. I stället för självständiga ledamöter med egen framgångsrik yrkeserfarenhet och omvittnat omdöme har många partier utvecklat en kultur av lojala ”knapptryckare”.

Fredrik Reinfeldt (M) visade tex vad han förväntade sig: ”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.“

Därför behövs nytänkande partier som aktivt lockar individuell kompetens och relevant erfarenhet medan bekväma partier efterfrågar lojalitet via överrepresentation av ”broilers” från ungdomsförbunden. De stora partibidragen har minskat intresset för små medlemsavgifter. Toppstyrning har förstärkts och tappet av medlemmar hos de flesta partierna är omkring 80 procent på 50 år. Resultatet är olycklig distansering från väljarnas verklighet. Ideologi har blivit viktigare än verklighet.

En riksdag med ledamöter som har verklig yrkeserfarenhet från samhällets alla delar – tex lärare, ingenjörer, företagare, sjuksköterskor och pensionärer – har betydligt bättre förutsättningar att identifiera problem, enas om realistiska lösningar och våga avveckla de bromsklossar som har gjort sitt. Istället har de gamla partierna själva byggt upp strukturer som skyddar deras makt och försvårar ny och viktig kompetens från att komma in.

SiV är konstruerat för att göra mittenpolitik möjlig.

Sverige i Valsamverkan (SiV) är ingen vanlig partiorganisation, utan en teknisk samordnare – en mekanism som gör det möjligt för flera små och nya partier att samla röster i stället för att splittra dem. När väljarna inser att deras favoritparti valt en realistisk väg att komma in i riksdagen, ökar deras vilja mångfalt att även rösta.

Alla nämnda partier som seriöst vet att de inte ensamt klarar 4%-spärren har förstås fördelar av en valsamverkan via det redan existerande SiV. Så har ännu inte skett hos tex Medborgerlig Samling, Ambition Sverige och Alternativ för Sverige. Sympatisörer till dem kan på SiVs hemsida visa om de tycker att anslutning borde ske.

Personvalspartiet har redan valt SiV för att förverkliga sina ambitioner. Det finns bra ex på individer som deltar med egna program som kan inspirera många ytterligare att ansluta sig. Det är ont om starka personligheter i riksdagen vilket vi kan förstå. Det kan bli ändring via Personvalspartiet.

Alla dessa partier kan tillsammans realistiskt nå målet att proportionellt mot antalet röster dela på cirka 14 mandat istället för att åter få 0 representanter i riksdagen. Dessutom kan det 175:e mandatet bli resultatet, varvid de får en helt unik maktposition när de påtvingade höger- och vänsterblocken är nästan lika stora. Den positionen blir en verklig balanseringspunkt i stället för att tvingas välja sida i en polariserad blockpolitik långt från den efterfrågade mitten.

SiV är ett konkret försök att öppna det politiska systemet.

Genom teknisk valsamverkan kan vi äntligen låta den efterfrågade mittenpolitiken bli verklighet – inte som en kompromiss mellan blocken, utan som en naturlig konsekvens av att fler röster, fler perspektiv och bredare kompetens får plats i riksdagen

Är du klippt och skuren som partiledare för Sverige Först?

Grafen ovan visar något som alla ser – men få tänker igenom. Ett stort etablerat parti med över en miljon röster. Och ett nytt parti som knappt syns. Det är lätt att dra slutsatsen att det ena är relevant och det andra inte. Men det säger mer om vana än om verklig förmåga.

Frågan är inte vem som är störst. Frågan är vem som förstår vad som faktiskt fungerar. Ett svar är att 92 har spanat på denna valplattform och läst partiprogrammet för Sverige först och provröstat i detta parti. Av dessa kommer 62 från Sverigedemokraterna!

De flesta partier säger i princip samma sak att Sverige ska fungera bättre. Det är inte där skillnaden ligger. Skillnaden ligger i om man förstår hur ett samhälle faktiskt styrs – eller om man bara reagerar på det som redan hänt.

Samhällen styrs inte av vilja. De styrs av incitament. Av skatter, regler och ekonomiska signaler. Det som lönar sig är det som händer. Resten blir ord. Här faller stora delar av dagens politik igenom. Man talar om resultat, men rör inte systemen som skapar dem.

Mitt i detta finns en motsägelse som nästan ingen pratar om. Vi har byggt ett system där rättigheter och skyldigheter följer helt olika logiker.

Rättigheterna är lika för alla men skyldigheterna är olika för alla. Det är resultatet av rå rösträkning och falsk retorik om rättvisa.

Du har rätt till bidrag oavsett vad du bidrar med. Men din skyldighet att finansiera systemet varierar kraftigt – från noll till mycket höga nivåer. Detta är inte en liten detalj. Det är ett systemfel.

Det betyder i praktiken att kopplingen mellan individ och samhälle bryts. Man kan vara fullt delaktig i rättigheterna – utan att vara delaktig i ansvaret. Och samtidigt bär en mindre grupp en allt större del av kostnaden. Detta är inte hållbart. Inte ekonomiskt. Inte socialt. Inte kulturellt.

Så vad händer om man gör något så enkelt att det nästan upplevs som provocerande: Man tillämpar samma princip åt båda håll. Lika för alla – även i skyldigheter.

Det betyder att alla i arbetsför ålder inom rikets gränser mellan 18 år och pensionsåldern betalar en personlig daglig enhetsskatt fem dagar i veckan och fyrtiotvå veckor per år. Den skatten ersätter efter en lämplig övergångsperiod den skatt som betalas idag.

Första året efter valet är 2027 och då skattskrivs alla och får det året på sig för förberedelser. Andra året 2028 är skatten 50 kronor per dag och den ökar sedan med 50 kronor per år i tio år. Därefter finns bara denna skatt och alla betalar 500 kronor per dag.

Du vet att du betalar 200 kronor till din kommun, 200 till staten och 100 kronor till regionen och fattas pengar så får berörda politiker ta ut avgifter. Nästan alla bidrag avvecklas i takt med att skatten årligen höjs.

Du betalar skatt inte beroende på vem du är. Inte beroende på hur systemet klassificerar dig. Utan för att du är en del av det svenska samhället. Samma rättigheter. Samma skyldighet.

Det är svårt att missförstå och det är just därför detta förslag aldrig bekantgöres.

Betänk att när alla betalar breddas skattebasen dramatiskt. Då behövs inte extrem beskattning av en mindre grupp. Då kan skatten sänkas för alla, kalkylmässigt nästan halveras jämfört dagens genomsnittliga skattenivå.

Samtidigt försvinner mycket av det som i dag gör systemet ogenomträngligt: deklarationer, avdrag, specialregler, gränsdragningar. Det kostar mycket och det försvinner vid likabehandling. Det ersätts av något betydligt enklare när alla bidrar – varje dag.

Det sänker inte bara skatten dramatiskt. Det förändrar beteenden.

Det blir mer rationellt att arbeta. Mer förutsägbart att driva företag. Mer begripligt att delta i samhället. Och framför allt så blir det svårare att stå utanför. Visas ett negativt skattekonto när du efterfrågar en offentlig tjänst så öppnas inte dörren. Utebliven skyldighet innebär uteblivna rättigheter.

Det går exempelvis inte att leva i Sverige utan att assimilera sig i svensk kultur. Sverige som ett smultronställe för bidragsturism upphör.

Detta är inte en justering. Det är ett systemskifte. Och det är exakt därför det kräver något som saknas i dagens politik, nämligen förståelse. Att ändra incitament i ett samhälle är inte en åsikt. Det är ett hantverk. Små förändringar kan ge stora effekter – rätt eller fel.

Det är därför Sverige först inte söker en traditionell politiker som partiledare. Vi söker någon som förstår system. Den som kan läsa verkligheten bakom siffrorna. En som ser konsekvenser innan de uppstår och som vågar göra det som är logiskt och rättvist i liberal mening, lika för alla – även när det är obekvämt.

Sverige Först är litet. Det är sant. Men det betyder också att inget är låst. Inga gamla kompromisser. Inga inbyggda motsägelser.

Bara en fråga, vad händer om man faktiskt bygger ett system som hänger ihop? För rätt person är detta inte en risk. Det är ett av de få tillfällen där det faktiskt går att påverka på riktigt.

Så frågan är enkel, vill du kommentera utvecklingen – eller vill du styra den?

Hans Jensevik

Ordförande i Sverige i valsamverkan

Universitetslektor i nationalekonomi på nationalekonomiska institutionen Göteborgs Universitet under 68-revolten och har därefter upplevt hela infiltrationsprocessen tills nu!

Den digitala vallokalen på nätet kan kritiseras men den är under ständig förbättring i takt med att gåvor inflyter från personer som finner Sverige i valsamverkans ambitioner värdefulla att stödja.

Swish 123 633 77 60 Bankgiro 5936-7516

Länken till vallokalen på nätet: https://www.valsamverkan.se/

Länken till Sverige först: https://sverigeforst.valsamverkan.se/

Länken till Youtube-platsen: https://www.youtube.com/@hansjensevik7792/videos

Länken till videon 12 programpunkter: https://www.youtube.com/watch?v=5lqxDTfziIo

Länken till Facebook-platsen: https://www.facebook.com/groups/894445151644181?locale=sv_SE

info@valsamverkan.se

Partiprogrammet för Sverige först

1 Stängda gränser: Begränsa invandringen radikalt för att minska problemen i diaspororna, med inflödet betydligt lägre än assimilationsgraden, likt Finland, Frankrike och Tyskland som ignorerat EU:s migrationsregler. Kan de, kan vi i Sverige.

2 Lokal kriminalpolitik: Varje kommun av våra 290 ska ha egen polis, häkte, åklagare, tingsrätt och fängelse. En direktvald nämnd utser polischef. Rättsstaten ska kontrollera varje kvadratmeter av Sverige. Frivilligorganisationer disponeras för kontroll och säkerhet

3. Folklig systemkontroll av Riksdagens arbete: Högsta domstolen ges befogenhet att häva ett beslut i Riksdagen som fattats på underlag som strider mot Regeringsformens berednings- och formkrav. Om hävande av beslut ansöker medborgare i Sverige.

4. Byt till ett assimilerande och tillväxtbefrämjande skattesystem: Det införs en låg daglig skatt lika för alla mellan 18 och 64 år. Minskade bidrag, förenklad administration och en breddad skattebas leder till halverad skatt, ökad assimilation och ekonomisk tillväxt.

5. Hets mot folkgrupp: Erkänn den svenska urbefolkningen som folkgrupp för jämställt juridiskt skydd mot förolämpningar. Svenskar diskrimineras vid bedömning av hets mot folkgrupp. Främst urbefolkningens män är andra klassens medborgare i sitt land.

6. Ekonomisk tillväxt genom meritokrati: Ett land når maximal ekonomisk tillväxt då den som är bäst lämpad finns på alla positioner. Offentlig upphandling förbjuds med företag som diskriminerar baserat på kön, hudfärg, etnicitet etc. Upphandlingar är normen.

7. Ökad ekonomisk tillväxt genom återställt kommunalt självstyre: Ta bort kommunal skatte- och kostnadsutjämning för att gynna effektivitet och regional tillväxt. En växande kommun ska behåller sina merintäkter för att kunna expandera i takt med sitt näringsliv.

8. Energiförsörjningen blir igen en statlig uppgift: Ansvaret återförs till staten för produktion och distribution av el. Staten garanterar leverans av el till alla nya abonnenter inom detaljplanelagt område inom en i lag stadgad tid, annars betalar staten skadestånd.

9. Meritokrati i public service: SR och SVT:s personal återanställas efter meritokratiska principer, med bedömning av tidigare insatser. Återkommande ska personalens insatser utvärderas avseende objektiviteten i innehåll, analysförmåga och nyhetsvalens relevans.

10. Skolverket effektiviseras: Skolverkets personal på ca 900 personer halveras då de 2025 inte klarade av att digitalisera de nationella proven. Kompetenta lärare ska finnas ute i skolorna i stället för bakom skrivbord centralt. En modell för övriga verk och myndigheter.

11. Rättvisare bidrag till EU: Inför likvärdiga EU-avgifter mellan länderna beräknade på lika belopp per medborgare i unionen, utan marxistiska hänsyn till rika eller fattiga länder eller andra Woke-influenser, vilket skulle underlätta ett jämlikt samarbete.

12. Tjänstemannaansvaret tydliggörs: Lagarna för att fälla försumliga tjänstemän finns. Men det sker inte. Därför inrättas en särskild myndighet för att åtala och döma offentliga tjänstemän för tjänstefel. Första uppgift blir att utreda juristnätverken Hilda och Ruben.